Till portalsidan
Gästbok
Gästbok  
Anslagstavla
Anslagstavla  
Länkar
Länkar  
Kontakta
Kontakta  
Sök i portalen
MENY
 :: STARTSIDA 
 :: STÄMMNING 
 :: FISKE 
 :: BOENDE 
 :: SMÅVILTSJAKT 
 :: DEUTCH AND ENGLISH 
 » SKRÖNOR 
  » Knepiga släktförhållanden 
  » Tjuvjakt och vedhuggning. 
  » Blind Jöns 
  » Fet-Mårten 
  » Pavlovs sista jakt 
  » Fotbollsdomaren 
 :: BILDER FRÅN RAJASTRAND 
 :: KVARNBERGETS SK 
 :: MEDLEM I INTRESSEFÖRENINGEN 
 :: RAJARYCKET 2011 

.: KONTAKT :.
Rajastrands Intresseförening
Per-Gunnar Berg ordförande

Rajastrand 5

83081 Norråker

Logga in:
  Användarnamn:
  
  Lösen:
  
  
Glömt lösen!

En sida gjord av EZIT - Enkel IT Lappland AB

HISTORIEN OM PAVLOV

Alla som utger sig för att känna till Lillånässkogen vet förmodligen vart ”Pavlovsgranen”står, en stor och lurvig gran med namnet ”Pavlov” inristat i.
Om du inte vet vart granen finns kommer svaret i slutet av berättelsen.
Pavlov eller Paulus Pålsson som han egenligen hette, var född 1890 och uppväxt i grannbyn Norrsjön och trots att han dog väldigt ung ,endast 28 år, hann han skjuta 26 älgar och fem björnar. En till synes otrolig bedrift på den tiden när det knappt fanns någon älg i skogen. En komisk historia i historien är att han inte fick göra sin militärtjänst p.g.a att han var "rö-ögd" och förmodligen oduglig att skjuta.??? Den här historien handlar om den sista björnen han sköt och som också blev orsaken till hans död.

Det här var alltså 1918 Och spanskan härjade i bygden, med många dödsfall i sitt släptåg.
Pavlov hade legat sjuk i flera veckor och var inte helt återhämtad när hans jägarblod tog över förnuftet att ligga kvar i sängen. Dessutom gnagde oron i kroppen för han hade precis varit inne på tinget anklagad för tjuvjakt och väntade följaktligen på domen. Han hade blivit tagen på bar gärning av bolagsgubbarna när han fällt 4 älgar vid Saxälven, något som retade honom till den milda grad!! Att bli överlistad av dessa "blåbär" som knappt hade varit ute till skogs, och dessutom blev han av med allt älgkött som han hade tänkt dela ut bland de fattiga och behövande i bygden
.
Med ”tolv och sju´n” på ryggen begav han sig till skogs för att söka den frihet som sjuksängen bestulit honom på. Pavlov visste vart en björn hade gått i ide några veckor tidigare och nu var tiden kommen att väcka nalle ur sin korta vintersömn. När han närmade sig björnidet så visade sig att björnen inte alls låg i idet utan höll precis på att bädda sin sovplats med granris.
Pavlov han nu inte få geväret från axeln förrän björnen vrålande gav sig i väg utefter Lappkojberget.

Pavlov svor tyst för sig själv och förbannade sin nonchalans. Detta var verkligen inte planerat och ryggsäcken var verkligen inte packad för några längre eskapader. Nu väntade en tuff uppgift att spåra upp björnen, kanske flera nätters övernattning i skogen! Sakta och mycket försiktigt började Pavlov att följa efter björnen i spårlöpan och flera gånger under den första dagen var Pavlov riktigt nära björnen som hela tiden anade att han var förföljd. Jakten gick i kringelkrokar uppefter lillådalen och Saxvattnet. Pavlovs krafter var dock långt ifrån tillbaka efter sin sjukdomstid och han var tvungen att leta sig en övernattningsplats under Lövkullen, väster om Saxvattnet. En lurvig gran och en stockeld gav Pavlov husrum den första natten. Efter att ha ätit lite rökt kött och kokat lite kaffe för en värmande kask sjönk så Pavlov ner i en djup drömlös sömn.

I gryningen vaknade Pavlov av kylan och det tog lång tid att få upp eld med frusna fingrar.
Febern hade nu kommit tillbaka och Pavlov satt en stund och övervägde att avbryta jakten men framför sig såg han vinterns vedermödor - ett sålt björnskinn skulle definitivt göra situationen lättare. Efter en kaffekopp åt han upp det sista av ”röktköttä” och gav sig i väg.
Björnen hade i skydd av mörkret gått över Lillån nedanför Saxvattnet och tillbaka mot ”döknul´n” och Handsksjöberget.

Eftersom det inte snöat någonting under natten så var björnspåren mycket tydliga.Björnen hade passerat lillån precis nedanför Saxvattnet men Pavlov kunde inte ta sig över där, utan han gick utefter lillån för att kunna ta sig över på isen på några av flyarna nedanför Saxvattnet. På en av flyarna såg isen bra ut och Pavlov började försiktigt smyga över den förändiska nyisen.
Precis när han trodde faran var över och skulle ta språnget upp på fast mark på andra sidan, så brast isen under hans fötter och Pavlov blötte ner sig hel och hållen. Nu gällde det att snabbt få upp eld och torka sig! Men att få upp eld drog ut på tiden och Pavlov han bli ordentligt nedkyld innan han lyckades.

Febern började ta ett allt starkare grepp om Pavlovs och hans omdöme försämrades vartefter febern steg. Spårandet fortsatte trots att hans kläder fortfarande var blöta. En god jägare ska ha tur och nu fick verkligen Pavlov skogsrået på sin sida. Björnen gick nämligen upp på Trappberget och följde vattendelaren rakt ut mot hällan. Där blev det stopp och den enda vägen var tillbaka i samma spår. Pavlov hade nu minskat avståndet till björnen och den han inte gå många meter förrän de båda möttes. Pavlov hade räknat ut att björnen måste tillbaka och han hade gömt sig i en lurvig gran långt ute på Trappberget. Efter en stund kom björnen smygande försiktigt i sina spår.
Pavlov tog sikte och sköt!

Med ett vrål kastade björnen runt och sprang i blindo rakt utefter hällan och föll ner. Pavlov satte sig ner både av total utmattning och bedrövelse. Varför kunde den kanaljen inte bli kvar? Undrade han i sitt sinne. Pavlov förstod att får han inte upp eld snabbt så skulle livet rinna ur honom under natten. Frusen både av nedkylning och febern samt totalt utmattad fick så Pavlov upp en eld under granen. Granen innehöll nog med torra kvistar att han fick ihop till en värmande brasa. När han suttit en stund hade han fått upp nog med värme i kroppen att han kunde samla ihop nattens vedförråd. Han lutade sig emot granen och satt och funderade.
”ta jäg mä barä him tell Nösjön i maran fo jäg säkert hjålpa å let åt björntuss´n”

Natten blev svår. Febern gjorde att Pavlov skakade av frossa och sov i en djup dvala.
På morgonkvisten var Pavlov något piggare och han ristade in sitt namn djupt i granens bark, som ett litet bomärke att björnen var hans.

Så började den mödosamma vägen tillbaka till Norrsjön. Pavlov kämpade bokstavligt talat för sitt liv och febern gjorde att han raglade sig fram i någon sorts vaken dvala. Totalt utmattad nådde han Jöns Pålssons stuga i Norrsjön på kvällskvisten. Chocken var total när den annars så starke och reslige Pavlov kom inraglande i köket som en skugga av sitt forna jag. Han bäddades omedelbart ner under tjocka täcken och han lyckades svamlande och osammanhängande förklara vad som hänt innan medvetslösheten kom.

Gubbarna i byn Norrsjön for genast ut dagen efter och letade efter den påskjutna björnen. Frampå kvällskvisten hittade så till slut Verner Dahlberg, en filur som bodde.. lite överallt i bygden, björnen död nedanför hällan på trappberget. En häst hämtades i Norrsjön och snart var björnen hämtad och tillvaratagen.

Pavlov blev bara sämre och sämre. Jöns Pålsson kom in i rummet där Pavlov låg för att berätta om att björnen var funnen.
”n Verner Dahlberg hittä björn nea hälla på trappbergä”. Pavlov öppnade ögonen och sa:
”Sä jäg feck än ändå??”
”Vesst feck du´n” sa Jöns Pålsson.
Pavlov slöt ögonen och sjönk ner i medvetslösheten igen. Han vaknade aldrig mer utan dog på natten i sviterna av spanskan.

Pavlov ,eller Paulus Pålsson, ligger begravd vid Sjougdnäsets kapell och hans gevär "tolv och sju´n" finns bevarad hos Assar Karlsson i Norrsjön. Dessutom finns det en bild på väggen i Stormyrdalskojan där Pavlov är med som den mittersta av de tre män som är fotograferade.







- Kalender
 Inga händelser!
- Forum
Inga inlägg!
- Nyheter
Rajaväder m m
2018-12-16 07:47
JULKLAPPSTIPS
2018-12-07 16:09
- Bildarkiv
segrare-2015-smatjejer.jp...
2015-07-31 13:21
segrare-damer.jpg
2015-07-31 13:13
- Dokumentarkiv
Inga dokument!
- Uppdaterade sidor
FISKE
2015-05-31 19:43
STÄMMNING
2014-07-01 08:55

Birribissen Fritid
Kommande aktiviteter
Fiske